Under en bro, i kyla och fukt, huttrade vi oss igenom halvannan timme av debatt om fĂśrutsättningarna fĂśr Stockholms “kultur-, nĂśjes- och klubbliv”. Valtiderna till trots blev det stundtals riktigt intressant, mycket tack vare moderatorn Julia Skott.
Bakom en rÜd talarstol stod proffspolitikern Roger Mogert (S) och fritidspolitikern Ann Mari Engel (V). Bakom en blü talarstol stod kulturborgarrüdet Madeleine SjÜstedt (FP) samt – iklädd skrikgul valarbetarvindjacka – tillstündsutskottets ordfÜrande Marie Ljungberg-SchÜtt (M). Bakom en lagom crazymÜnstrad talarstol stod dessutom jag och tvü andra ansiktsbehürade män. Vi representerade tre olika slags arrangÜrer: Luger, Trädgürden och Hemliga Trädgürden.
Skillnaden mellan politikerna gick inte främst mellan rĂśda och blĂĽ. FĂśreträdarna fĂśr V och FP uppvisade ett genuint engagemang i Stockholms framtida kulturutveckling och en nyfikenhet fĂśr arrangĂśrers olika villkor. NĂĽgonting liknande märktes inte frĂĽn representanterna fĂśr S och M. När moderaten tillfrĂĽgades om en vision klämde hon ur sig nĂĽgot om att det ju vore festligt med “kultur pĂĽ vattnet”, lite jippon pĂĽ bĂĽtar och sĂĽ. Sossen upprepade sin gamla käpphäst om att “Stockholm borde bli en filmstad” där filmindustrin väljer att lägga sina produktioner. Detta eftersom film enligt Roger Mogert (S) är “sexigt” och “glamourĂśst”. SĂĽ tidstypiskt sosseblasĂŠ!
Kulturvision 2030 [pdf], som arbetats fram av KulturfĂśrvaltningen under Madeleine SjĂśstedt, är i stort ett utmärkt dokument. Visserligen har jag inte ställt det mot eventuella fĂśregĂĽngare fĂśr att se vad som mĂśjligen saknas, men om man läser vad som faktiskt stĂĽr skrivet (och tar hänsyn till att “visionsdokument” är en lite speciell genre) sĂĽ är det inga dumheter.
En utgĂĽngspunkt fĂśr kulturvisionen är att de kulturpolitiska mĂĽlsättningarna inte kan uppnĂĽs enbart via KulturfĂśrvaltningen utan kräver att alla fĂśrvaltningar integrerar kulturperspektivet. “Det handlar om allt frĂĽn tillstĂĽndsgivningar till stora stadsbyggnadsprojekt.” Man sticker även in viss kritik av inglasningstrenden och nämner behovet av reformerad upphovsrätt.
Torsdagskvällens panelsamtal var ganska bra pü att vidga kulturpolitiken till att även integrera frügan om vilka livsmÜnster som stadsplaneringen mÜjliggÜr. Och att alkoholtillstünd i praktiken är kulturpolitik, det var det ingen som ifrügasatte. Alla politiker fÜrefÜll glada Üver tanken pü att ta bredare grepp – till en viss gräns.
När publiken släppts in lyfte Samira Ariadad frügan om Stockholmsarenan, som ska kosta flera miljarder att bygga. Huvudsyftet är fotboll men fÜr att kalkylerna ska hülla müste den även fyllas med andra jippon, varav konserter med Madonna och U2 har nämnts otaliga günger som exempel. Driften Üverlüts till Anschutz Entertainment Group som für behülla alla vinster, medan fÜrlusterna müste täckas av Stockholms skattebetalare. Enligt samma principer har Globen gütt med fÜrlust sedan den invigdes ür 1989. Ändü har alla partier i Stockholms kommunfullmäktige rÜstat fÜr bygget av Stockholmsarenan.
Frügan om Stockholmsarenan borde alltsü inte splittra blocken. Ändü dristade sig Ann Mari Engel (V) till att, som sin personliga uppfattning, yttra vissa tveksamheter till bygget. Här anades ett argt blängande frün Üvriga politiker som väl tyckte att hon borde stü fÜr hur hon hade rÜstat i fullmäktige.
Sedan bjĂśds vi pĂĽ ett fantastiskt fĂśrsĂśk till blockpolitik. Roger Mogert (S) kritiserade de borgerliga partierna fĂśr att lĂĽtsas som att Stockholmsarenan med säkerhet kommer att betala sig själv. SĂĽ är inte alls fallet, utan risken är stor fĂśr stora fĂśrluster som kommunens budget mĂĽste täcka, fĂśrklarade Roger Mogert – bara fĂśr att genast intyga att han ändĂĽ tycker att Stockholmsarenan är en strĂĽlande idĂŠ: “jag tror det är bra fĂśr staden att dra hit stora nummer”. (Den här gĂĽngen använde han ĂĽtminstone inte ordet “sexigt”.)
Alla politikerna tycktes Ăśverens om att Stockholmsarenan alls inte handlar om kulturpolitik. Bygget motiveras dels med att man vill “sätta Stockholm pĂĽ kartan” vilket man antar ska Ăśka tillväxten, dels med att den allsvenska fotbollen kräver det. Allsvensk fotboll är tydligen sĂĽ heligt att miljardrullande skattepengar inte längre kan ifrĂĽgasättas. Inte ens de politiker som gillar att prata om jämställdhet funderar Ăśver varfĂśr just en aktivitet med enbart män pĂĽ plan ska ĂĽtnjuta detta stĂśd. Inte heller invänder de som normalt reser ragg mot själva tanken pĂĽ att betala nĂśjen via skattsedeln.
Marie Ljungberg-SchÜtt (M) hävdade att det alls inte rüder nügon motsättning mellan de tilltänkta jättekonserterna i Stockholmsarenan och stadens Üvriga kulturliv. Det är ett ganska anmärkningsvärt uttalande fÜr att komma frün en moderat. Annars är de alltid pigga pü att varna fÜr hur kommunalt understÜdda verksamheter konkurrerar med privata alternativ.
När det kommer till konsertutbud sü finns det en motsättning. Stockholmarna har begränsat med tid och begränsat med pengar. Om politikerna räknar med att Anschutz Entertainment Group ska ordna arenakonserter fÜr att finansiera Stockholmsarenan, sü kommer dessa att konkurrera med det konsert- och festivalutbud som redan finns. Överetablering leder i fÜrlängningen till att vissa slüs ut. Antingen drabbas de lokalt fÜrankrade arrangÜrerna, eller sü drabbas Anschutz (som inte ens har ett kontor i Sverige utan bara en c/o-adress till en advokatbyrü). I det senare fallet har Stockholms kommun lovat att ta pü sig kostnaden.
Om dessa saker – stora kontra smü rum, kort sagt – skriver jag fÜrresten i mitt bidrag till en antologi som utkommer pü Volante fÜrlag i november.
Det här inlägget ska inte läsas som ett referat av torsdagkvällens samtal. Münga andra saker togs upp och visst blottades mot samtalets slut även en klyfta mellan Madeleine SjÜstedt och Ann Mari Engel. FÜrhoppningsvis kommer büda dessa tvü att sammanfatta sina synpunkter pü samtalet pü respektive blogg.
